Ah, är så förbannad på idiotmänniskorna i min omgivning idag. Inga nära vänner eller så, men såndäna som vet att saker och ting måste göras men bara aldrig får något gjort och flegmatiskt väntar på att jag ska bestämma hur deras liv ska utvecklas. Vägrar. Säger upp kontakten. Nu.

Kom hem från Kanada och Toronto på måndagen och är ännu relativt jetlaggad. Därav svådorna och tröttheten och förbannelsen, möjligen.

Skönt att komma bort från jobb och vardag, få tid att bara vila först. Och skönt att få komma till en ny omgivning med jobbet, att få höra någonting än det jag redan kan. Nya människor och friska vindar.

Skönt också att ge kroppen en chans att vila. Den här veckan höll det på att gå illa när en förkylningsjävel nästan kom åt att bita mig. Men jag fick den bortmotad. Bara det att det kändes i halsen och jag hade litet feber en kväll är för mig ett tecken på att jag är trött. Min rygg gör ont av allt sittade de senaste veckorna och mina ben orkar knappt upp för trapporna. Vila och värme gör säkert gott.

Sen ska det blir skönt att komma ifrån mitt trassliga privatliv en stund. Har meddelat mannen att han får lov att tänka över saker och höra av sig om han tycker att vi kan jobba vidare på vad vi har. Jag har gjort klart att jag är beredd att se på honom litet närmare, men jag kan ju självklart inte göra det om jag inte vet att han är med. Och nu menar jag inte pojkväns-med, men åtminstone så att han hellre är med mig än någon annan just då. Vet inte om det är ett drag från uppfostran eller kanske mer troligt min utbildning, men jag har svårt att förstå folk som inte kan fatta beslut. Även om man inte är säker är det ju oftast lättare att ha ett beslut som man sen kan konstatera att var rätt eller fel, än att vela omkring i evighet. Få saker är för evigt, det mesta kan man ändra sen.

Skönt när man känner sig som sig själv igen efter några dagar "borta". Hormonsvängningar, tydligen.

Hm.

Mina krafter idag sinade efter att jag blivit megairriterad på reglerna för bedömning av tenter här på uni. Om jag följde reglerna så skulle det antingen innebära att alla mina elever fick underkänt, eller att alla mina elever fick bästa vitsord. Ingetdera är ju att föredra. Så jag struntar i reglerna, vilket ju inte heller är optimalt - speciellt inte för studerandena. Men, som min kollega sade, vi är ju jurister, vi vet ju att regler är till för att brytas.

har klippa-håret-ångest. ska klippa det idag. är inte säker på om jag ska klippa det mycket, eller litet, eller vad jag ska göra. måste fundera med fru frisörska, tror jag. nujust är mitt hår ett buskigt villervall av lockar. till sommaren skulle det ju vara skönt med villervall. å andra sidan börjar jag känna mig tråkig, men vem vet.

annars så har jag lovat mig själv att fundera och känna efter nu. för det känns inte bara bra med mannen mera. nånting måste nog ändras, men jag vet inte riktigt vad. jag tror att det kanske skulle vara bra för honom och mig att tillsammans försöka fundera på vad som händer. problemet tror jag är att vi är väldigt olika och att vi ser saker på helt olika sätt. kommunikationen blir ju inte lättare av det.

Ah. Vilken tur att det finns andra människor än de dumma idioterna i världen. Tack för er.

tänkte litet på det där med vad man bär in i lägenheter egentligen. min princip har länge varit att jag för så lite saker som möjligt till mitt bo, och om en väska går in ska en annan ut. vill inte ha mer saker och vill inte ha mer behov av lådor och skåp och sånt. har till och med lyckats dra ner på klädkonsumptionen rätt ordentligt. när det förr behövdes litet tröst kund man köpa kläder. idag när det behövs tröst finns det annat att göra.

Men är det över nu då? Nä. När är det tid för mig att inte vara stark och hålla ihop och orka? Inte nu i alla fall.

Och så har jag nyröda naglar. Inte ferrari, men körsbär. Litet omogna körsbär kanske.