Jävla idioter säger jag. Jävla idioter som inte vet vad ni vill och inte kan fatta beslut. Jävla idioter som tror att någon annan alltid ska hålla er i handen och visa vad ni ska göra. Jävla idioter som inte själv kan ta tag i saker och ting utan behöver hjälp med allting. Jävla idioter som dessutom klagar på att ingenting blir som ni vill. Jävla idioter.

Ah, är så förbannad på idiotmänniskorna i min omgivning idag. Inga nära vänner eller så, men såndäna som vet att saker och ting måste göras men bara aldrig får något gjort och flegmatiskt väntar på att jag ska bestämma hur deras liv ska utvecklas. Vägrar. Säger upp kontakten. Nu.

Kom hem från Kanada och Toronto på måndagen och är ännu relativt jetlaggad. Därav svådorna och tröttheten och förbannelsen, möjligen.

Nu bär det iväg. Först till solen med Johanna, sen på jobb till Kanada. Två-tre veckor tillsammans. SKönt.

Skönt att komma bort från jobb och vardag, få tid att bara vila först. Och skönt att få komma till en ny omgivning med jobbet, att få höra någonting än det jag redan kan. Nya människor och friska vindar.

Skönt också att ge kroppen en chans att vila. Den här veckan höll det på att gå illa när en förkylningsjävel nästan kom åt att bita mig. Men jag fick den bortmotad. Bara det att det kändes i halsen och jag hade litet feber en kväll är för mig ett tecken på att jag är trött. Min rygg gör ont av allt sittade de senaste veckorna och mina ben orkar knappt upp för trapporna. Vila och värme gör säkert gott.

Sen ska det blir skönt att komma ifrån mitt trassliga privatliv en stund. Har meddelat mannen att han får lov att tänka över saker och höra av sig om han tycker att vi kan jobba vidare på vad vi har. Jag har gjort klart att jag är beredd att se på honom litet närmare, men jag kan ju självklart inte göra det om jag inte vet att han är med. Och nu menar jag inte pojkväns-med, men åtminstone så att han hellre är med mig än någon annan just då. Vet inte om det är ett drag från uppfostran eller kanske mer troligt min utbildning, men jag har svårt att förstå folk som inte kan fatta beslut. Även om man inte är säker är det ju oftast lättare att ha ett beslut som man sen kan konstatera att var rätt eller fel, än att vela omkring i evighet. Få saker är för evigt, det mesta kan man ändra sen.

Efter några slöa dagar är det dags för full fart igen. Början av veckan gick i dvala, med ont i kroppen och huvudet och trötta tankar. Nu är energilagren fyllda och både arbete, idrott och annat flyter.

Skönt när man känner sig som sig själv igen efter några dagar "borta". Hormonsvängningar, tydligen.

Nu är det väntan som gäller. Väntan på att våren ska komma på riktigt, att löven ska spricka ut. Väntan på att det blir veckoslut och tid att vila. Väntan på semester om några veckor. Och väntan på något roligare än jobbet som nujust i alla fall är tråkigt.

Hm.

Mina krafter idag sinade efter att jag blivit megairriterad på reglerna för bedömning av tenter här på uni. Om jag följde reglerna så skulle det antingen innebära att alla mina elever fick underkänt, eller att alla mina elever fick bästa vitsord. Ingetdera är ju att föredra. Så jag struntar i reglerna, vilket ju inte heller är optimalt - speciellt inte för studerandena. Men, som min kollega sade, vi är ju jurister, vi vet ju att regler är till för att brytas.

sådär när man har massor att göra men inte tar stress? sådär när deadlinen kryper närmare och man på något sätt bara vet att man kommer att fixa det, och därför inte bryr sig? så är den här veckan. skönt.

har klippa-håret-ångest. ska klippa det idag. är inte säker på om jag ska klippa det mycket, eller litet, eller vad jag ska göra. måste fundera med fru frisörska, tror jag. nujust är mitt hår ett buskigt villervall av lockar. till sommaren skulle det ju vara skönt med villervall. å andra sidan börjar jag känna mig tråkig, men vem vet.

annars så har jag lovat mig själv att fundera och känna efter nu. för det känns inte bara bra med mannen mera. nånting måste nog ändras, men jag vet inte riktigt vad. jag tror att det kanske skulle vara bra för honom och mig att tillsammans försöka fundera på vad som händer. problemet tror jag är att vi är väldigt olika och att vi ser saker på helt olika sätt. kommunikationen blir ju inte lättare av det.