Igår fick jag ett av de mysigaste meddelandena jag fått på länge - det var storebror som frågade om jag kunde tänka mig att skriva brev till hans barn. Speciellt den yngre var ledsen för att han aldrig får post. Nu har jag klippt och klistrat, skrivit och limmat. Det är så roligt med barn, när man vet att de faktiskt blir glada åt så små saker. Att ett brev kan vara dagens räddning, inte för att brevet självt kanske är så speciellt, men för att man fått post.

Idag har jag också tagit itu med min Englandsresa ordentligt. Det är en del som ska fixas och ordnas, även om jag inte blir borta speciellt länge. En av de absolut viktigaste sakerna är att hitta ett gym i närheten av bomber-ghettot där jag ska bo. Vägrar sluta träna om jag på någon sätt kan låta bli. Sen är det post som ska omdirigeras, räkningar som ska stoppas, internet som ska pausas och en massa andra saker. Skönt att man kan göra litet åt gången.