Nu känns det i fingrarna igen att det kunde vara dags att ta itu med det här. Jag har inte skrivit på länge, vare sig här eller där eller på jobbet. Men med vårsolen kommer också orden, tydligen.

Det är skönt att leva nujust, tycker jag. Även om det känns som om saker och ting står stilla ibland. Jag är van med fart och att vara på väg någonstans, nujust vet jag inte riktigt. Men jag skulle inte byta bort det här, kanske är jag äntligen på väg att lära mig att leva här och nu. Sådär på riktigt.

Men det kliar i fötterna. Har varit i Finland nu i över ett år, även om jag under både höst och vinter rest väldigt mycket. I vår är det lugnt, jag har tid att tvätta fönster och krama mina vänner. Men i horisonten syns nog ett utland, inte nu och inte snart men nångång kommer jag nog iväg igen. Vet inte vart, varför eller hur, men jag börjar tycka att det kunde vara roligt att leta efter en mataffär och förundra sig över konstiga vanor igen. 

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne?