Hittills den här veckan har jag inte sovit mer än 5 timmar någon natt. Och det känns bra, just sådär bra som litet sömn bara kan kännas på sommaren. Jag har rätt länge väntat på när den här metamorforen skulle infinna sig, den brukar alltid komma i juni. Ute sent på nätterna, hem och pyssla i midnattsljuset och sen upp och iväg arla morgon. Igår cyklade jag hem längs Tölöviken sent på kvällen, massor med folk i rörelse trots vädret som inte alls var det bästa och stan full med liv. Precis sådär som det ska vara på sommaren.

Och jag tänker inte sluta. Nu är det sommarkvällar, regnjackor ihopklämda i handväskan, cykelpumpar, asfalt som vilar efter en dags trampande och vinden i håret som gäller.