Det är tyst på jobbet. Enda som är här är jag, och E, min arbetskompis. Jag kan lyssna på min favoritmusik på hög volym, jag kan pröva arbetskompisarnas kaffemuggar (ifall mitt te sku smaka bättre ur dem) och jag kan smyga iväg hem tidigt.

På morgnarna vaknar jag och är glad. Riktigt glad. Vet inte om det har att göra med att jag för en gångs skull tagit mig tid för mig själv och gjort precis vad jag tycker är roligt. Läst böcker under ett träd i parken, gått förbi mitt favorithus för att se hur de mår där (jag hoppas att ägarna ska dö bort och testamentera huset åt mig) och inte stressat omkring bland ölstop, terrasser och viktiga människor.

På söndagskvällen satt jag och Mirjam och tittade på en skäggdopping i vattnet. Vi såg när den dök, och sen försökte vi gissa var den skulle komma upp. En mer givande sommarsysselsättning får man leta efter.

Men igår mådde jag illa. Riktigt illa. Allting gjorde ont, mitt huvud kändes som om någon sprutat in extra luft i det så att hjärnan skakade omkring och jag orkade inte ens hänga upp tvätten. Sen kom åskvädret och jag blev som vanligt igen. Läste någonstans att det är radiovågorna i luften som ändras när åskan närmar sig, och därför blir endel människor konstiga.

idag ska jag jobba, vika inbjudningskort till ett bröllop och njuta av att man kan ha en solhatt på sig.