Haha, fick ett gott och riktigt hjärtligt sommarskratt igår:

Var ute och gick och promenerade förbi Mejlans sportområde med alla sina basketplaner och bobollsgräs. Vid en av de tuffa, asfalterade basketplanerna spelade ett stort gäng stora, tuffa och tunga män i 25 - 30 års åldern. De var riktigt vilda, härjade och dunkade och spottade och hade tuffa svarta kläder på sig.

Bredvid de mycket manliga spelarna stod deras cyklar och bilar. Inklämt mellan två bilar och ett buskage stod två små barncyklar - tydligen hade någon av de stora tuffa männen tagit sin avkomma med sig, säkerligen som ett tecken på sin mandom.

Tre steg längre fram fanns ett stort och tätt buskage. I buskaget rörde sig två små pojkar, lintottar med brunbrända armar och sönderskrapade knän. Medan dunkandet av basketen avtog och jag går tätt förbi buskaget hördes två ljusa och glada röster inifrån buskaget:

- Nå, siiir du nå tipon nu då?

- Tipona, vaaar eee niii? Tipotipotipotip.

Och jag blev så glad. På något sätt var det roligt att se hur samma sorters människor är så olika i olika åldrar. En dag kommer utan tvekan de där tipo-pojkarna att vara lika stora och tuffa som sina fäder.