Det är nu fjärde dagen med bekant schema: Upp och till jobbet, prata och hålla föreläsningar. Sen hem och sova, tills telefonen väcker och jag mår dåligt av yrvakenhet. Jobb framför datorn. Sova.

Allt detta bara för att jag åkt på den fruktade halsontsbobban. Har så in i helvete ont och mitt liv har aldrig varit tråkigare. Man tycker ju att man kunde belönas med trötthet eller slöhet eller någonting om man är sjuk, så att man tycker det är ok att ta det lugnt. Men nej, lika pigg och sugen på bus som alltid, men oförmögen att göra något åt saken.

Jawohl. Bara det här går om ska jag ta världen med storm. Ni ska få se.